Mina älskade flickor och livet med Microthalmia
Jag har blivit välsignad med 2 underbara döttrar som betyder allt för mig.
Den yngsta föddes med Microthalmia på sitt högra öga vilket innebär på ren svenska undertvecklat öga. Hennes öga slutade utvecklas någon gång runt graviditetsvecka 8 och pga detta så är hon blind på sitt högra öga. Ett problem, hemskt, handikapp, stackars lilla barn.... det finns många negativa saker som folk tänker när det hör detta. I mitt sysätt finns bara ett ord glädje! Missförstå mig rätt visst vill alla mammor att deras barn ska vara fullt friska när de föds, det ville jag också men Molly är vårt lilla mirakel. Hon är en trollunge som vilket annat barn som helst som leker, busar och hittar på äventyr. Eftersom hon har syn på sitt vänstra öga så har hon inga fyiska begränsningar utan kan göra allt hon vill i livet. När hon var 1 fick hon sin första protes vilket nu innebär att hon ser ut som alla andra också.
Tack vare Molly har jag inte bara fått en ny insikt i mina egna fördommar utan även fått ett helt nytt liv med vänner runt om i hela världen. Aldrig och då menar jag aldrig har jag tyckt synd om mig själv, anklagat mig själv för hennes problem eller skyddat henne på något annat sätt än min andra dotter. Istället har möjligheterna att lära mig nya saker och hjälpa andra fått mig att leva upp som en ny människa.
Fick ett samtal av en mamma som fått en dotter för ett par månader sedan med samma sjukdom. Hon hade väldigt svårt att acceptera det som hänt hennes dotter och var rädd för vad livet hade att vänta för både henne och hennes dotter liv. Att få chansen att finnas där och kunna stötta henne och många andra ser jag som mitt mål i livet.
I maj var hela familjen i Manchester, England och hälsade på en föräldraförening som heter MACS. Glädjen, vänskapen och värmen hos de 70 familjer som var där var obeskrivlig. Nu är jag scandinavien representat för denna förening och har vunnit många nya vänner på resans gång.
Orsaken att jag skriver om detta är att jag i dagarna fick ett brev från den Amerikanska motsvarigheten till MACS som heter ICAN. I detta brev stod bla information om ny forskning inom denna sjukdom. Genetiska framsteg och mycket mer som gör att livet ser ljust ut för alla med synhandikap. Det som fick mig att lyfta på ögonbrynen mest var artikeln om att forskare, tekniker mfl. nu arbetar på att utveckla en bil som helt blinda ska kunna köra. Med hjälp av den senaste teknologin så hoppas dessa tillsammans med Ford ha en färdig prototyp av denna bil inom ett par år, otroligt eller hur! En bil där bilen i sig ger all information till föraren. Kan knappt vänta på vad som kan ske i framtiden :) Fick även en inbjudan till deras årliga möte i Boston i juli nästa år.
Vem vet kanske kan jag åka, vore otroligt intressant.