yourmoments

11 september 2011.

Fick körkortet, fick ett missfall, World Trad Center, mordet på Anna Lind..

 Ett datum som väcker många känslor inom mig. Det har gett mig en del glädje genom årens lopp men på senaste åren mest sorg. I år var det extra påtagligt då min älskade farmor somnade in i evig sömn.

Life works in mysterius ways sägs det och nog var det en mening med att jag valde att flytta den mer obligatoriska novemberhelgen hos lillasyster till september. Fredagen den 10:e septeber efter jag landat i Stockholm fick jag samtal av familjen att läget försämrats avsevärt för farmor som låg inlagd för lunginflamation. Lillasyster åkte från jobbet för att möta upp farfar på SÖS. Jag hade ett jobb möte inbokat som jag åkte på först.

Väl på sjukhuset var det en sliten men ack så vacker farmor som låg i sängen. Fullt klar i många stunder hann vi med att prata om lite av varje. Känndes konstigt att sista där och inte veta med säkerhet hur det skulle gå. Skulle jag säga allt det där jag ville säga om hur hon förgyllt mitt liv, tacka för alla underbara upplevelser som jag alltid kommer att bära med mig. Säga hur mycket jag älskar henne och be om förlåtelse för alla gånger jag har tänkt ringa henne men då jag låtit andra saker komma emellan. Fråga alla de där frågorna som jag haft 31 år att ställa men som aldrig blivit av och som nu känndes enormt viktiga att få svar på. Det blev i alla fall så att allt det där försvann och jag nöjde mig med att sitta i sängen och hålla hennes hand, stryka henne på kinden och försöka lugna henne så gott jag kunde.

Ett par timmar senare kom även mamma och pappa ner till Stockholm. Vi satt där en stund allihopa, sen var det dags för mig och syster att gå. Jag kysste farmor på pannan och sa till henne att vi skulle ses i morgon. Det hann vi aldrig göra. Farmor dog när jag och syster satt i taxin på väg till sjukhuset. Lungt och stilla somnade hon in med farfar, sin livs kärlek vid sin sida.

Ibland funderar jag på allt det där som aldrig blev sagt men jag har kommit fram till att alla de där orden inte spelat någon roll. Alla minnen och skratt är vad som är viktigt att komma ihåg och jag vet att farmor visste att jag älskade henne.

Här skiljs våra vägar i livet

En väg vi tillsammans fick gå

Jag tog aldrig nånting för givet

Min saknad känns smärtsam ändå

 
Du skänkte mig glädjen och skratten

I din värld fick jag komma in

Du var den lyssnande rösten i natten

Du gav mig den tid som var din

 Du är för alltid en del utav mig

Som polstjärnas ljus i natten

Jag tänder ett ljus som en hälsning till dig

Som en bro över mörka vatten

 Du är för alltid en del utav mig

Så fjärran men ändå nära

En ängel ska bära min hälsning till dig

Du är alltid en del utav mig

Här skiljs våra vägar i livet

Men du lät mig tidigt förstå

I stjärnorna står det visst skrivet:

"Tillsammans för alltid ändå"

 När natten så stilla sig sänker

Finns tystnadens tomhet hos mig

Och likt den klaraste stjärnan som blänker

Så stark är min kärlek till dig

Du är för alltid en del utav mig

Som polstjärnans ljus i natten

Jag tänder ett ljus som en hälsning till dig

Som en bro över mörka vatten

Du är för alltid en del utav mig

Så fjärran men ändå nära

En ängel ska bära min hälsning till dig

Du är alltid en del utav mig

 Du är för alltid en del utav mig

Så fjärran men ändå nära

En ängel ska bära min hälsning till dig

Du är för alltid en del utav mig