yourmoments

A true friend is hard to find difficult to leave and impossible to forget

Sant som det är sagt! Vad vore livet utan släkt och vänner? Ibland för något ont något gott med sig, det fick jag uppleva för ett par veckor sedan. Det var den 14 oktober och vi hade samlats för att ta ett sista farväl av min farmor som begravdes. Begravningen i sig var som de brukar sorglig men oerhört vacker. Farfar hade gjort ett mycket bra jobb med att planera begravningen och jag är säker på att farmor såg allt och var mycket nöjd. Vi spelade Christer Sjögrens, Ge oss år tillbaka. En låt med en oerhört vacker text som var mycket passande just farmor och farfar. Efteråt vid fikat fick jag och min syster en chans att träffa 3 av våra 4 tremänningar på pappas sida. Vi har av olika anledningar nästan aldrig träffats men oj vad kul det var att ses nu. Jag ska göra mitt allra yttersta för att vi ska behålla kontakten från och med nu. Vem ska annars föra släktbanden och minnerna vidare?

IC gänget är mina underbara tjejkompisar på hemma plan. Vi är 8 st gamla kollegor där hälften av oss har gått vidare med andra yrkesval. Trots detta och att vi har 20 år åldersskillnad, olika bakrund och intressen så håller vi ihop i vått och tort. Vi kanske inte hörs varje dag men jag vet att jag ALLTID kan lita på dem och de vet att jag finns här för dem. När vi väl ses så har vi alltid fantastiskt kul tillsammans. Senast var när Inger fyllde 50 och vi fick möjligheten att fira henne en hel kväll på Fiskekyrkan i Luleå. Det blev god mat och dryck, många skratt och varmt på dansgolvet.

Vad vore vänner utan släkt och vänner?? Ganska ensamt, tyst och tomt. Jag är oerhört lycklig för att ni finns i mitt liv. Tack snälla!


   

  

Jag har blivit välsignad med 2 underbara döttrar som betyder allt för mig.

Den yngsta föddes med Microthalmia på sitt högra öga vilket innebär på ren svenska undertvecklat öga. Hennes öga slutade utvecklas någon gång runt graviditetsvecka 8 och pga detta så är hon blind på sitt högra öga. Ett problem, hemskt, handikapp, stackars lilla barn.... det finns många negativa saker som folk tänker när det hör detta. I mitt sysätt finns bara ett ord glädje! Missförstå mig rätt visst vill alla mammor att deras barn ska vara fullt friska när de föds, det ville jag också men Molly är vårt lilla mirakel. Hon är en trollunge som vilket annat barn som helst som leker, busar och hittar på äventyr. Eftersom hon har syn på sitt vänstra öga så har hon inga fyiska begränsningar utan kan göra allt hon vill i livet. När hon var 1 fick hon sin första protes vilket nu innebär att hon ser ut som alla andra också.

Tack vare Molly har jag inte bara fått en ny insikt i mina egna fördommar utan även fått ett helt nytt liv med vänner runt om i hela världen. Aldrig och då menar jag aldrig har jag tyckt synd om mig själv, anklagat mig själv för hennes problem eller skyddat henne på något annat sätt än min andra dotter. Istället har möjligheterna att lära mig nya saker och hjälpa andra fått mig att leva upp som en ny människa.

Fick ett samtal av en mamma som fått en dotter för ett par månader sedan med samma sjukdom. Hon hade väldigt svårt att acceptera det som hänt hennes dotter och var rädd för vad livet hade att vänta för både henne och hennes dotter liv. Att få chansen att finnas där och kunna stötta henne och många andra ser jag som mitt mål i livet.

I maj var hela familjen i Manchester, England och hälsade på en föräldraförening som heter MACS. Glädjen, vänskapen och värmen hos de 70 familjer som var där var obeskrivlig. Nu är jag scandinavien representat för denna förening och har vunnit många nya vänner på resans gång.

Orsaken att jag skriver om detta är att jag i dagarna fick ett brev från den Amerikanska motsvarigheten till MACS som heter ICAN. I detta brev stod bla information om ny forskning inom denna sjukdom. Genetiska framsteg och mycket mer som gör att livet ser ljust ut för alla med synhandikap. Det som fick mig att lyfta på ögonbrynen mest var artikeln om att forskare, tekniker mfl. nu arbetar på att utveckla en bil som helt blinda ska kunna köra. Med hjälp av den senaste teknologin så hoppas dessa tillsammans med Ford ha en färdig prototyp av denna bil inom ett par år, otroligt eller hur! En bil där bilen i sig ger all information till föraren. Kan knappt vänta på vad som kan ske i framtiden :) Fick även en inbjudan till deras årliga möte i Boston i juli nästa år.
 Vem vet kanske kan jag åka, vore otroligt intressant.

11 september 2011.

Fick körkortet, fick ett missfall, World Trad Center, mordet på Anna Lind..

 Ett datum som väcker många känslor inom mig. Det har gett mig en del glädje genom årens lopp men på senaste åren mest sorg. I år var det extra påtagligt då min älskade farmor somnade in i evig sömn.

Life works in mysterius ways sägs det och nog var det en mening med att jag valde att flytta den mer obligatoriska novemberhelgen hos lillasyster till september. Fredagen den 10:e septeber efter jag landat i Stockholm fick jag samtal av familjen att läget försämrats avsevärt för farmor som låg inlagd för lunginflamation. Lillasyster åkte från jobbet för att möta upp farfar på SÖS. Jag hade ett jobb möte inbokat som jag åkte på först.

Väl på sjukhuset var det en sliten men ack så vacker farmor som låg i sängen. Fullt klar i många stunder hann vi med att prata om lite av varje. Känndes konstigt att sista där och inte veta med säkerhet hur det skulle gå. Skulle jag säga allt det där jag ville säga om hur hon förgyllt mitt liv, tacka för alla underbara upplevelser som jag alltid kommer att bära med mig. Säga hur mycket jag älskar henne och be om förlåtelse för alla gånger jag har tänkt ringa henne men då jag låtit andra saker komma emellan. Fråga alla de där frågorna som jag haft 31 år att ställa men som aldrig blivit av och som nu känndes enormt viktiga att få svar på. Det blev i alla fall så att allt det där försvann och jag nöjde mig med att sitta i sängen och hålla hennes hand, stryka henne på kinden och försöka lugna henne så gott jag kunde.

Ett par timmar senare kom även mamma och pappa ner till Stockholm. Vi satt där en stund allihopa, sen var det dags för mig och syster att gå. Jag kysste farmor på pannan och sa till henne att vi skulle ses i morgon. Det hann vi aldrig göra. Farmor dog när jag och syster satt i taxin på väg till sjukhuset. Lungt och stilla somnade hon in med farfar, sin livs kärlek vid sin sida.

Ibland funderar jag på allt det där som aldrig blev sagt men jag har kommit fram till att alla de där orden inte spelat någon roll. Alla minnen och skratt är vad som är viktigt att komma ihåg och jag vet att farmor visste att jag älskade henne.

Här skiljs våra vägar i livet

En väg vi tillsammans fick gå

Jag tog aldrig nånting för givet

Min saknad känns smärtsam ändå

 
Du skänkte mig glädjen och skratten

I din värld fick jag komma in

Du var den lyssnande rösten i natten

Du gav mig den tid som var din

 Du är för alltid en del utav mig

Som polstjärnas ljus i natten

Jag tänder ett ljus som en hälsning till dig

Som en bro över mörka vatten

 Du är för alltid en del utav mig

Så fjärran men ändå nära

En ängel ska bära min hälsning till dig

Du är alltid en del utav mig

Här skiljs våra vägar i livet

Men du lät mig tidigt förstå

I stjärnorna står det visst skrivet:

"Tillsammans för alltid ändå"

 När natten så stilla sig sänker

Finns tystnadens tomhet hos mig

Och likt den klaraste stjärnan som blänker

Så stark är min kärlek till dig

Du är för alltid en del utav mig

Som polstjärnans ljus i natten

Jag tänder ett ljus som en hälsning till dig

Som en bro över mörka vatten

Du är för alltid en del utav mig

Så fjärran men ändå nära

En ängel ska bära min hälsning till dig

Du är alltid en del utav mig

 Du är för alltid en del utav mig

Så fjärran men ändå nära

En ängel ska bära min hälsning till dig

Du är för alltid en del utav mig

Ciao!

Det var ett tag sedan jag var inne och skrev. Har inte kommit in i det där med bloggandet ännu men det blir väl bättre med tiden antar jag. I slutet av augusti var vi 4 stycken som åkte från en tidig höst i Luleå till sommaren i Rom över en weekend. Rom är verkligen en helt fantastisk stad som jag ska åka tillbaka till inom en inte allt för avlägsen tid. På 3 dagar hann vi med att se de mesta, shoppa äta gott och se serie A premiären med Roma och Totti!!! Ett urval av vad vi såg följer här nedan.

   

   

      
     
   
   
    
    
    
  
    
         
    
    
    
 

Förlåt att jag inte har haft tid med bloggen på ett tag. Det har varit full fart framåt med LuleåKalaset som gick avstapeln nu i helgen. Efter lite strul i början avslutade vi festivalen med magi i världsklass. Twisted Sisters stod på scen , södra hamn plattan var full och jag stod på scen och rös, en helt otrolig känsla som jag kommer bära med mig under tråkiga vinterdagar. Här kommer ett litet bildkollage från helgen, enjoy!



  

        
   
    
      
          
     
              

En så där härligt solidag med lagom temperatur beslutade jag, mina tjejer, mamma och pappa oss för att bege oss iväg på en utflykt till vilda western i Boden. Här finns Western Farm som är en anläggning med såväl dag som kvälls aktiviteter. Dagen bestod av bankrån, ponny ridning, glass, show, linedance, guldvaskning ( vi har en riktig nybyggare i familjen som vann guldvaskartävlingen med hästlängder) och hästshow. En riktigt underbar dag och ett härligt avbrott i den vardag som infunnit sig under semestern.  Man behöver inte åka långt för att få ett riktigt äverntyr:)!

      
  
  
  
  
  
  
  

Nikon D90 + AF-S DX 18-105/3,5-5,6G ED VR




 Kameraväska + Nikon AF-S DX 55-200/4-5,6G ED VR 




  Stativ: Velbon Sherpa 2510 R        

  


Blixt
Nissin Di622




Nytt objektiv!

Nikon AF-S 35/1.8 G




Ny väska!

KATA DR-465

Som jag berättade tidigare så fotade i lördags Luleå Midnight Swims testlopp. Detta är en återkommande simtävlig där starten går 23.45 så man simmar i midnattssolen. Detta år var det dock bara ett testlopp för att se att allt funkar men nästa år kommer det att bli en vanlig tävling. För er som är intresserade av att delta så kan ni gå in på www.luleamidnightswim.com och anmäla er.

Min kollega hade fixat en båt som jag skulle få åka med för att kunna foto med supertrevliga killar ombord. Jag insåg ganska snabbt att vara sportfotograf inom simmning på öppet vatten inte är det lättste. Dels blir avståndet mellan båt och simmare ganska stort men största "problemet" med simmning är att det enda man ser ovan vatten är en mörk simmössa och med jämna mellanrum ett ansikte som kommer kickar upp under en sekund. När vattnet inte heller är kristallklart utan närmare svart än blått så ställer det till vissa fotoproblem. Sen kan det kanske spela in att jag kom direkt från krogen och fotade från en båt :)
Här kommer i alla fall några bilder från lördagens lopp.



  
   
  
  
  
   

 

Tiden går fort när man har roligt sägs det. Under det senaste dagarna har livet rullat på som bara den, har svårt att förstå att det snart är fredag igen. Men är det egentligen högsommar eller har hösten redan börjat sitt antågande? Ena dagen skiner solen och mentalt inställer man sig på att det har vänt och att solen är här för att stanna. Nästa morgon blir man bryskt uppväkt av regnet som klappar mot fönsterrutorna. Men spelar vädret egentligen någon roll när man har semester?!

I lördags träffade jag mina underbara IC tjejer för en night out på färjan. Tänk vad lycklig lottad man kan vara med vänner som dessa. Förhoppningsvis kommer vi att få anledning att träffas betydligt mer inom en snar framtid :)

Före utgången fick jag ett samtal av min underbara kollega som undrade om jag kunde komma och fota ett testlopp av en kommande årlig simtävling som vi kommer att arrangera. Vad säger man åt en vän i nöd, givetvis ställde jag upp. Ska nog skicka en fusk faktura till chefen för fotoarrvode efter semestern.

Njuter i alla fall av ledigheten, även om det inte alltid är semester att vara hemma med mina älskade barn. Ser dock fram emot LuleåKalaset och 2 veckors intensivt jobbande.



  
  
  

De senaste 3 dagarna har jag spenderat i stallet! Jag som knappt sett en häst på bild förut :) har i alla fall lyckats få en totalt djurtokig dotter. Detta innebär vissa uppoffringar som tex 3 otroligt mysiga dagar på ridläger. Jag ska villigt erkänna att jag önskat att jag också skulle få hoppa upp på hästryggen men tjejen har i alla fall njutit i fulla drag. Ser ut som det kommer att bli ridskola för både henne och mig i höst, vilket jag ser fram emot med spänning och glädje. Mer om detta kommer ni säkert att få veta senare. Här kommer i alla fall några av dagens bilder.

  
  

Vaknade upp med en vision om att njuta i solen idag hade dock inte räknat med orkan vindar. Istället för en härlig dag ute får det bli fotboll och slapp framför tv. Ska förbereda kvällens middag, taccos. Eftersom det känndes mer höst än sommar i luften får det bli lite höstbilder som dagens bilder.



  

Under helgen som var befann jag mig i Stockholm för att bevittna bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Prins Daniel. Vilken folkfest det var men framför allt vilken kärlek det finns mellan dessa två.
 Jag vill verkligen önska dem all lycka i deras framtida liv tillsammans.

Alla bilder går att få i färg eller svartvitt


 



   
  
   
   
  

Hej!

Linda Rönnbäck heter jag, är 30 år och bor i Luleå. Efter mycker om och men så har jag nu äntligen tagit tag i att skaffa en blogg. Min passion är fotograferande och här kommer ni kunna följa mina äventyr.
Varmt välkommna!